En Valpförmedlares berättelse
Jag har haft förmånen att ha haft kontakt med de flesta av våra medlemmar.
Det är för mig väldigt positivt med alla förväntansfulla människor som önskar sig en liten Broholmervalp och höra om hur de först kommit i kontakt med rasen. Desto mer frustrerande har det varit, att det inte funnits fler valpar att förmedla. Nu ser vi dock en ljusning på detta problem.
Rasen har ökat i vårt land, från 17 stycken, då vi för drygt 8 år sedan köpte vår Toka från Danmark, till dagens ca 150. Detta borde ju generera lite fler valpkullar.
Min första kontakt med Broholmer var genom en dansk hundtidning, inköpt på Köpenhamns flygplats 2005. Där var en stor artikel om en familj på Bornholm som ägde tre!!! Jag hade vid denna tidpunkt en Rottweilertik som var till åren kommen och en underbar hund. Inget kunde, i mina ögon mäta sig med henne, så jag funderade på vad nästa ras skulle bli.
Dessa tre bassar till hundar verkade vara just det jag sökte. Tyvärr blev tidningen kvar i Argentina och jag hade fått för mig att de hette Bornholmare. Hittade ingen ras med det namnet och det tog drygt ett år innan jag i Norge, träffade ett danskt par med hund. Hade då nyligen förlorat min Rottis och var i det stadiet, att jag fullkomligt anföll alla hundar jag mötte. Denna danska hund i Norge var en Broholmer.
Detta ledde till lite mer intensivt sökande, vilket resulterade i att jag fann danska familjen Hyllested i Skåne. Stolta ägare av Gertrud och Menja.
Broholmerföreningen var i sin linda och det behövdes hjälp med att översätta Danska Broholmersällskabets hemsida till svenska. Detta gjorde jag och blev med det, inte mindre intresserad. Vid denna tidpunkt exporterade inte Danmark speciellt många valpar och i Sverige fanns ju bara några få, så det blev en ny liten Rottweiler, Tess. Hon fick tyvärr inte vara med oss så länge och efter detta, var det en Broholmer jag skulle ha!!! Ett halvår senare kom då Toka.
Idag har vi också Thea 17 månader och väldigt mycket i livet kretsar kring Broholmerföreningen, där jag nu varit aktiv i 9 år.
För övrigt finns där 3 katter, en häst och 29 Koi karpar (tror jag). Därtill kommer en man, Roger. Vi bor i hus, vid en sjö, lite utanför Trollhättan.
Den tid som blir över då alla dessa fått sitt och hus och trädgård skötts om, arbetar jag som sjuksköterska inom akutmedicin, mest med anestesi på operation, men gör inhopp på akutmottagningen och håller intensivkunskaperna igång med arbete på IVA i Norge. Livet blir inte så enformigt på detta vis och det passar en som har ”spring i benen”.
Min förhoppning inför framtiden är, att fler skall få upp ögonen för denna fantastiska Broholmer, att aveln förblir seriös och att fler Broholmerägare försöker få sina hundar avelsgodkända, så att vi kan få lite fler. Jag är fullt övertygad om att världen vore en bättre plats om alla hade en Broholmer.
Hoppas träffa på er alla i Broholmervärlden
Eva
