Jag heter Camilla Eklundh, är 52 år gammal och är född och uppvuxen i Göteborg. Sedan många år bor jag lantligt med min familj, min man Mattias och vår tonåring Gabriel, i Härryda/Hindås utanför Göteborg. Jag har haft egna hundar i över 30 år, främst av bruksras och brukstyp. År 1988 köpte jag min allra första egna hund, Sascha, en blandrastik med Bordercollie. Hon var med mig i nästa 16 år, mellan att jag var 19 till 34 år. Oj, vilka frisbeeuppvisningar vi hade i Slottskogen! Jag minns att polisen brukade stanna, titta och applådera, även om det var förbjudet med lösa hundar i parken med höga böter. Fina minnen!
Jag har sysslat med/provat det mesta inom hundsport, förutom avel. Jag arbetar hemifrån genom min mans firma, men har en fyraårig akademisk utbildning i teologi och filosofi vid Göteborgs universitet (Pastoralinstitutets krav på en Teol. kand, krav för präst samt Fil. mag.). Min man är musiker (gitarrhjälte/rockstjärna/
Förutom hundar har jag även haft fiskar, kanin, katter och häst. Under några år arbetade jag på en närliggande djurklinik som sköterska till en veterinär (både smådjur och häst). Jag har också varit aktiv i föreningslivet inom både häst, hund och skola, med flera styrelseuppdrag och förtroendeposter. Vad gäller djur var en av mina mest omfattande uppdrag en ordförandepost för en av Göteborgs största ridklubbar, med fler än 30 hästar, över 600 medlemmar, anställd personal och privatstall. Just nu har jag tre styrelseuppdrag, vara ett är inom Kulturskolan i Härryda kommun.
Torgrim är vår första Broholmer, men jag har tittat på rasen under några års tid. Valet att gå från brukshund till sällskapshund var medvetet; mindre träna och tävla, mer vakta hus och hem och njuta av skog och mark. Nu har det blivit en hel del träning och kurser ändå, jag kan inte riktigt hålla mig. Det är för roligt helt enkelt! Torgrim är också en mycket aktiv hund, är kvick i huvudet. Han lär sig snabbt, har bra driv och relativt hög energinivå. Att sova är överskattat för en ung kille. Jag får bryta honom för att han skall vila, vilket han ofta tycker är skönt efter en stund. Det är som med barn, de förstår inte alltid att de faktiskt är trötta (eller övertrötta). Jag vill inte att arbetsglädje skall övergå i stress. Det är ju vanligt bland människor. Vi har gått flera valpkurser, vardagslydnad med olika inriktingar, kontakt och hantering, rallylydnad, balansboll- och fysikträning, spårat litegrann, testat Nosework och skall nu också börja i ringträning. Vi skall köra mer passivitetsträning, eftersom han gärna börjar att skälla när det blir långtråkig väntan. Utställningar handlar mycket om just att vänta, det vi är sämst på. 😉 Jag har också varit noga med miljöträning och socialisering. En snällare hund än Torgrim finns inte att hitta, även om han är väldigt stor och livlig.
För mig är huvudet viktigare än utseendet. Mentalitet och hälsa går alltid först! Utseendet behöver då endast vara rastypiskt och godkänt enligt gällande regler för avelsgodkända hundar. Om man lyckas i utställningsringen är det naturligtvis roligt det också, men ett championat i till exempel viltspår slår högre för mig.
Jag önskar att alla som har Broholmer vill bli medlemmar i vår förening, engagera sig och dela vår gemenskap och gemensamma intresse för våra hundar. Jag vill arbeta för en aktiv förening som är till för alla sina medlemmar och för rasens fortsatta hälsosamma utveckling.